Vila i frid.
Älskade fina Chiquita. Mitt hjärta saknar dig. Du var en fantastiskt snäll och älskvärd hund. Förlåt för att jag kallade dig tjockis. Älskar dig <3
Dom växer.
Dom äter och går på toa konstant, och dom växer :)
Kisarnas första träff med moster Lina.
Kisarnas första besök med moster Lina resulterade i en totalrenovering med bad och öronrens.
Utsikt Långe Jan.
Senaste skriftliga inlägget skrevs i söndags men krånglade lite då, så det kom nu ist :)
Långe Jan.
En helg i Kalmar.
Erik och kisarna kom till Kalmar i fredags. Vi har haft mysmys hela helgen, ätit, varit på IKEA och på stan. Hyrde film igår, och fortsatte sen se filmen på 4an. Såg ni den? Om en flicka med leukemi? Så bra, men sorglig. Började tänka på Vilda, och rätt var det var sprutade tårarna (vilket de gjort frekvent under en ensam vecka).
Idag tog vi en roadtrip (skulle tagit en långpromenad, men jag mådde inte så bra) till Öland! Körde till Långe Jan, promenerade lite där och körde sen öst-sidan hem :)
Lugn helg. Erik åkte för ett par timmar sen. Igår tog han med mig till löpspåret på Stensö. Kändes i benen idag. Imorgon blir det Friskis igen.
Det är "min vecka" med kisarna, ska bli så mysigt! Dom är ena riktiga vildingar nu :)
Har du haft en bra helg?
Tycker ni inte det är kul?
Undrar varför ingen kommenterar? Tycker ni det är tråkigt att läsa om mina älskade djur?
Underbart uttryck.
Hittade en fullständigt underbar bild på Snoffsan när hon fyller år! Hennes uttryck säger "Va, är det tårta till mig?"
Max och Doris.
Då är det dags att presentera våra nya familjemedlemmar: Doris och Max.
Många tycker att det gick fort att ta hem nya katter efter Vildas bortgång. Dom ersätter inte Vildas plats, det kan ingen göra. Jag är fortfarande ledsen och tänker på henne varje dag, det stora hålet i hjärtat. Men dom gör det bättre. Och vi vill ha katt, så jag tyckte vi lika bra kunde skaffa det direkt. Varför göra livet svårare än det är? Jag har inte slutat sörja, dom hjälper mig sörja. En dag kommer dom att ta lika mycket plats i hjärtat som min lilla Vilda.
Hur blev det då Doris och Max? Jag kollade både på blocket och på kattkommando syds hemsida (www.kks.nu) på kattungar. Mailade på en del annonser och en del katter på kks. Mailade om en svanslös katt på kks, men det blev inget, jag upplevde att förmedlaren inte ville släppa henne? Till slut hittade jag två små tjejer i Sölvesborg, Randis och Fläckis. Det var en trio syskon med en bror som hittades inte långt från E22an och levde i ett stödhem. De tros vara födda i juni. Brodern skulle stödfamiljen behålla. Erik var inte helt övertygad om att vi skulle skaffa två katter, och absolut inte två honor (jag har alltid haft honor och Erik alltid hanar). Men när vi var och kollade på kattungarna i Sölvesborg föll Erik för Svartis, brodern. Då säger stödfamiljen att de skulle kunna tänka sig att behålla Fläckis, om vi är intresserade av Svartis. Jag hade inte ens räknat med att ta hem katterna den lördagen men så blev det :) Tyvärr verkar det nu på kks hemsida att familjen inte ska behålla Fläckis, men Erik vill inte ha en katt till. Försökte med Lina med, men hon får inte skaffa fler för Filip. Tycker så synd om kisarnas syster, om inte hon får ett hem :/
Detta är Doris, som från början hette Randis. Erik skojade när vi trodde det var två tjejer vi skulle ha, att de skulle heta Doris och Agda. Namn som många av patienterna på akuten bär ;) Så när jag såg henne tyckte jag hon såg ut som en Doris, en liten och nätt dam! Doris är inte jättetillgiven, hon ligger gärna nära oss och sover, men kommer inte ofta upp i knät och kelar. På så många sätt påminner hon om Vilda- känns så fint att se lite av henne i Doris. Doris äter all sorts mat, tom ärtsoppa och fläskpannkaka :) Hon innehar också en annan förmåga, hon fiser! Och riktigt illa luktar det! ;)
Detta är Max, som då hette Svartis innan. Erik föll pladask för Max när han somnade i Eriks famn när vi hälsade på. Max är otroligt loj, kan göra vad vi vill med han. Han är en liten tjuv, stjäl mat, bullar och skräp. En riktig buse! Han är också fantastiskt tillgiven, kryper gärna upp på bröster och spinner högljutt. Erik bestämde namnet Max med motiveringen "Jag har alltid velat att mitt djur ska heta Max" (med det menar han att hade han skaffat en hund hade den hetat Max).
Jag älskar att se när dom umgås, dom pysslar om varandra, tvättar varann, för att i nästa sekund rulla runt i en hög och bitas :) Dom var riktigt krakiga när vi tog hem dom, men nu börjar de blir lite runda om magen :) I stödhemmet var de fyra katter och två hundar, så troligtvis har de kivats lite om maten.
Tyvärr får ni bara bilder från facebook nu eftersom jag inte hittar sladden till min kamera :/
Vilda och Snoffsan, mina änglar.
Tyckte det var dags för en ny blogg nu när vi fått nya familjemedlemmar. Tänkte börja med att presentera mina vackra änglar som inte är med oss längre.
Min Snoffsan. En otroligt vacker shetland sheepdog som jag tog hem när jag gick i nian. Hon var en blue merle utan tan-tecken och skulle gått till avel, men vid andra besiktningen hos vetrinären hade hon fått ett överbett. Lojalare hund hade jag aldrig kunnat drömma om, då hon låg nedanför min säng och "väntade" när jag var i USA, för att nämna ett tillfälle. Snoffsan stamtavle-namn var Lucy in the Sky och jag funderade ofta på att döpa om henne, till Lucy eller Sky. Men när hon väl kom hem så var hon en Snoffsan. De hade hela tiden kallat henne för Snoffsan där hon var innan. Hon kom till oss när hon var 4 månader när hon kom till oss, och 11 år när hon fick somna in. Hon fick cancer i ena baktassen, en tumör som växte och vittrade sönder benet på henne. Jag grät non-stop efter att hon hade somnat in, och det var mitt i VUB-en, och jag trodde inte jag skulle kunna slutföra det. Nu ligger hon begravd hos mamma och pappa i trädgården.
Min underbara lilla vackra Vilda. Vilda flyttade in hos mig i september 2006, termin två under sjuksköterskeprogrammet. Det var efter att Lina hade skaffat Sony som jag blev sugen på katt igen. Krölla hade lämnat oss något år tidigare. Ett febrilt sökande på blocket efter "min" kise resulterade i att jag hittade sex små kattungar i Karlshamn. Fastnade direkt för den lilla yviga kisen med stora blå ögon. Efter ett besök i Karlshamn bestämde jag mig. Henne skulle jag ha. Hon var dock inte tillräckligt gammal att flytta med mig då och där. Så jag fick vänta. Efter att hon hade kommit hem så var det hon och jag. Vi levde tillsammans så länge, hon var mig så fantastiskt trogen. Under de fem år jag fick spendera med henne hände mycket, mycket som kändes lättare när hon var med mig. Tomheten nu efter henne är fruktansvärd. Det gör ont i hjärtat när jag är hemma. Hon fattas mig. Tycker jag hör henne, känner henne komma gående på mig. Mitt lilla hjärta fick somna in den 28 sept efter att ha varit förlamad i bakbenen i sex dagar utan förbättring, trots vetrinärsvård dygnet runt. Nu vilar hon hos min lilla Snoffsan hos mamma och pappa.
